Vår kropp och hjärna är oerhört smart konstruerad och effektiva i den miljö där vi från början levde med samling och jakt som senare gick över i jordbruk och skogsbruk. Vi är till exempel programmerade för att välja den energitätaste maten eftersom det behövs när man jobbar hårt fysiskt men det är inte lika bra när man spenderar hela dagarna framför en dator.
En annan väl känd fakta är att vår hjärna är gjord så att den försöker automatisera beslutsprocesser. Att ständigt tänka över och väga beslut tar mycket energi och därför försöker vi automatisera beslutsfattande. Det är delvis därför som varumärken är så starka, du väljer samma som alltid utan att tänka på pris eller kvalitet (utom möjligen vid det första beslutet). Det krävs att du blir riktigt missnöjd eller aktivt bryter mönstret för att detta inte ska upprepas i oändlighet. Detta är i många fall effektiv och bra eftersom det skulle bli helt oöverstigligt att väga alla för och nackdelar i alla tusentals beslut som man tar på en dag.
Att hjärnan fungerar så här är dock mindre känt för vanligt folk än vad det är för marknadsförare och designers av köpcentrum och dylikt och därför tenderar många att gå rakt i deras fällor. Det gäller ju den direkta marknadsföringen som spelar på våra känslor kring att vilja göra fynd eller att handla ett visst känt märke och vår skräck för att inte passa in.
Men vad jag tycker är värre är att det har smugit sig på själva samhället. När våra mor- och farföräldrar köpte något så fick de troligen frågan av sina medmänniskor ”Varför har du köpt den där? Vad ska du med den till?” Många gånger hade de nog tänkt på detta både en och två gånger inför varje inköp och hade ett bra svar på denna fråga i de flesta fall.
Idag dristar jag mig till att frågan snarare är det omvända ”Varför har du inte köpt en….”, detta betyder att marknadskrafterna har lyckats...helt plötsligt ska man förklara varför man INTE köpt den senaste mobiltelefonen eller en ny jacka istället för att man ska motivera varför man behöver den. Detta innebär att det enkla beslutet (vilket hjärnan enklare väljer) är att köpa. Det är köpandet och konsumtionen som är normen och att avstå som är det avvikande.
För egen del så märker jag att vi i och med vårt sparande har börjat tänka på det gamla sättet, vi åker nästan aldrig till några köpcenter och när vi gör det så är det för att köpa en väldigt specifik sak som vi i förväg har motiverat för oss själva och varandra varför vi ”behöver”. Har märkt att andra kan bli lite lessna för när de har köpt nått nytt så är oftast min reaktion…”men vad ska du med den till” precis som farmor…..Får kanske akta mig lite för det så man inte blir utfryst:-)
Hur har ni andra reflekterat över detta? Hur märker ni av att ni själva eller andra är programmerade för att köpa…allt..hela tiden?
