I förra veckans avsnitt av podden 25 minuter så pratade man om den så kallade 80/20 regeln. Min känsla baserat på twitter kommentarerna efteråt var att vissa inte riktigt förstod hur den skulle tillämpas på livet eller vad den bestod i så därför ska jag försöka mig på att förklara vad den inneburit för mig.
80/20 regeln innebär ju i praktiken att i nästan alla fall så brukar det visa sig att 20% av insatsen ger 80% av resultatet. Det kan vara så att 20% av de anställda på ett företag gör 80% av jobbet. Att 20% av ett företags produkter ger 80% av lönsamheten. Det lustiga med den här regeln är att den visar sig fungera i de allra flesta fall från det stora till det lilla.
I boken ”Living the 80/20 way” beskriver författaren Richard Koch hur man kan tillämpa detta i sitt liv. Det handlar om allt från yrkeslivet där man ska fokusera på det man är bra på och där man kan göra stor nytta och därmed ofta få bra betalt och i privatlivet där man bara ska satsa tid och pengar på det som man verkligen uppskattar vilket oftast gör att man kan spara mycket stora delar av en helt vanlig lön och få gott om tid över.
I mitt liv har jag ofta tillämpat detta till exempel på studier, arbete, ekonomi och träning:
- När jag studerade märkte jag att jag med ganska liten insats och i samarbete med mina kompisar kunde få godkänt på tentor och arbeten. Däremot krävdes det otroligt mycket jobb för att nå välgodkänt och i vissa fall märkte vi att systemet nästan var riggad så att det var i det närmaste omöjligt. Därför var det föga inspirerande att plugga tre gånger så mycket och ”kanske” få välgodkänt varför jag fann mig själv sitta i soffan och titta på TV istället. Då insåg jag att jag kunde skapa mer värde direkt (inkomst) och långsiktigt (erfarenhet) genom att jobba parallellt med studierna. Detta ledde både till att jag hade gott om pengar under min studenttid och att jag senare hade lätt att få jobb när jag gick ut skolan i början av 2000-talet när arbetsmarknaden var mycket kärv.
- Senare upptäckte jag att jag tycker att det är roligt att presentera och stå inför människor och utbilda att hålla workshops och att kommunicera. Många andra ekonomer tyckte detta var superjobbigt, genom att räcka upp handen vid rätt tillfälle kunde jag alltså göra det jag tyckte var kul och som krävde relativt liten insats av mig medan mina kollegor och chefer tyckte att jag gjorde ett bra arbete. Ta detta i motsats till att försöka satsa på att bli bättre på något du inte är så bra på och spendera massor med blod, svett och tårar på att bli halvhyfsad på nått som flera av din kollegor är mycket bättre på ändå.
- När det gäller ekonomi så har vi med tiden utarbetat ett system där vi förfinar mekanismerna för att bara lägga pengar på det som verkligen räknas. Nu ligger vår sparkvot på upp mot 80% under en vanlig månad vilket återigen bekräftar 80/20 regeln. Genom att prioritera det som verkligen ger oss livskvalitet och skära bort allt annat så har vi kunnat gå från den vanliga nivån att göra av med 95-99% av inkomsterna oavsett hur stor (jag kallar detta lyxfällan light) till att bibehålla i stort sett samma livskvalitet på ”bara” 20% av våra inkomster.
- När det gäller träning har jag sett att jag kan nå stora framsteg i välmående, hållning och allmän hälsa genom att stå upp när jag jobbar, gå en promenad på lunchen och 15 minuters styrketräning varje kväll. Detta räcker förstås inte för någon som elitsatsar eller som vill bygga jättemuskler (av någon outgrundlig anledning) men en liten insats räcker långt om det ”bara” handlar om att må bra och vara hälsosam.
Richard Koch använder också på några ställen i boken uttrycket ”smart lazy = smart lat” vilket jag tycker sammanfattar detta på ett nästan bättre sätt än ”80/20”. Den som är ”dum lat” sätter sig i soffan och får inget gjort…men den som är ”smart lat” får massor gjort med ganska liten insats därför att den satsar på det den är bra på och är effektiv.
Vad är ditt förhållande till 80/20 regeln? När har du sett att den fungerat och när tycker du att den inte fungerar?
